Jussitröja

Det har tidigare till exempel skrivits i tidningsartiklar, om virkande kvinnor i en nedlåtande ton. På talet när folkskolans läroplaner diskuterades, var virkningen som lärosätt ofta omdiskuterad och många lärare funderade på om den hantverkstekniken var lämplig för elever att lära sig över huvud taget. Pedagogen och sömmerskan Hulda Lundin hade i slutet på talet varit på studieresa i Preussen och ansåg att virkningen definitivt kunde tas bort ur de svenska skolornas läroplaner. I de preussiska skolorna var virkning totalt förbjudet eftersom det ansågs som onödigt för elever att syssla med, och det var detta Lundin fick inspiration från. I Danmark under denna tid ansågs virkningen var olämpligt, särskilt för barnen som både på bondgårdar , eftersom virkningen skulle ta tid från det viktigare arbetet på gården. Istället ansågs det att stickningen av tröjor och stickning som teknik i allmänhet var en mer seriös teknik på grund av att man oftast stickade användbara och nödvändiga vardagskläder medan man istället virkade "prydnader".

Trots detta ansågs virkning vara en bra sysselsättning eftersom med virkning kunde man göra många tilltalande föremål samt att det ansåg sig vara en avkopplande fritidssysselsättning , vilket det gör än idag. Virkningens historia är relativt okänd och även om det finns många sägner finns det inga säkra uppgifter om teknikens ålder eller ursprung. Enligt vissa forskare härstammar tekniken från talet och att den från början behärskades av nunnor som hade lärt sig virka. Andra forskare menar att det istället var herdarnas arbete. Dock anses det att tekniken ska ha använts och varit känd av kopterna redan på - och talet. På grund av att det är hyfsat lätt virka och dessutom att verktyget är så enkelt utformat, leder det till spekulationen till att tekniken uppfunnits tidigt inom vår historia. Lite längre fram i tiden, ungefär i mitten av talet, blev virkningen och virkning som teknik, ett modehantverk i England och sedan därifrån spred sig intresset också vidare ända till USA.

Lis Paludan som kommer från Danmark, har relativt nyligen forskat kring virkningens historia, och med sin undersökningen kom hon fram till att det inte fanns några bevis på att virkning som teknik, skulle ha varit känd i Europa före talet. Tidigare trodde man att virkningen skulle ha kommit till Sverige på talet från länderna kring medelhavet , och dessutom kom bomull och andra modenyheter ungefär samtidigt. Nu på senare tid, har denna teori om att virkningen ska ha kommit på talet, tagits upp till granskning på grund av att man har hittat uppgifter om att hantverkstekniken ska ha varit känd i Sverige redan under talet. I Norge antas virkningen ha införts mot början av talet och att den sedan blivit mer vanlig i mitten av det århundradet. Det finns flertal bevis på detta, bland annat har det sparats flertal flerfärgsvirkade och smygmaskvirkande vantar, fingervantar, spetsvirkade bomullshandskar samt armband bevarade i norska museer från den tiden.

I Finland är det som i Sverige, inte heller lika tydligt på när virkningen kom till landet, dock vet man att den är som teknik, yngre än stickningen och även att den är en mindre utbredd teknik inom landet. Forskare tror att den sannolikt har färdats till landet dels från Sverige i samband med handeln mellan länderna vid Finlands kust och dels tror man att tekniken kommer från Östeuropeiska länder. De tidigaste daterade virkade föremålen från Finland man känner till, är från tidigt tal, och virkade textilier som exempelvis virkade tröjor, nämns i skrift från mitten av talet och framåt. Man har exempelvis hittat virkade kläder från Karsby herrgård i Tenala i Finland där man vet att de virkade åtminstone på och talet. Folkskolan i Sverige hade stor betydelse för spridningen av virkade kläder och virkning som teknik. En kommitté som planerade handarbetsundervisningen för kvinnor tog år bort prydnadshandarbetet ur läroplanen, och hit räknades också virkningen.

Trots detta ville kommittén ändå ge virkningen ett visst utrymme, detta berodde på att "enkel virkning, lätt som konsten är, kan användas vid tillverkning av många nyttiga plagg, särskilt om de virkas av ullgarn". Under den här tiden var det vanligt att virkmönstren gick i arv från hand till hand. Det var senare vanligt att man anpassade dessa mönster vilket var kända från äldre textilier till ny teknik. Detta ledde i sin tur till att man sammanställde så kallade "mönsterböcker" genom att virka olika bitar av. Efter detta lånades sedan mönster ut och anpassades enligt ens egen smak. Ylletröjan är ett mångsidigt plagg vilket har funnits i Sverige långt tillbaka i tiden, troligtvis ända sedan talet.

Collegetröja wiki

Under talet, när Finland var en del av det Svenska kungariket , var produktionen av ylletröjor större än i Sverige. Bland annat har man hittat i Åbo flera stycken ylletröjor som skall vara från talet. Enfärgade ylletröjor stickades av naturfärgat ullgarn och färgades röda eller gröna när de var färdiga. Det var från andra länder som man importerade kamgarnströjor vilka hörde till borgarkostymen. Redan på talet hade man importerat en del ylletröjor från Tyskland. Bo Lönnqvist som är folklivsforskare har hittat noteringar i bouppteckningar från talet om stickade ylletröjor för både män och kvinnor. I upptäckten av detta kom Lönnqvist fram till slutsatsen att de troligen köptes färdigtillverkade. De flerfärgstickade ylletröjorna ska ha varit färggrannare och krävde mycket skicklighet. Man kan för övrigt se likheter mellan stickade ylletröjor från Österbotten och stickade ylletröjor från Sverige och Norge. Influenserna har kunnat färdas på olika sätt, men man tror att handeln mellan länderna ska ha haft stor betydelse.

Korsnäströjan var en modenyhet i svenska Österbotten under senare delen av talet. Tröjan har fått inspiration och influenser i samband med handel med andra länder. När virkningen blev vanlig och på modet, kunde en kreativ person anpassa tekniken till att göra tröjor som tidigare hade tillverkats enbart med stickning. Hjördis Dahls som är etnolog vars antagande är att stickmönster har anpassats till virkningen vilket att en stickad maska motsvaras av en fast maska. I de äldre korsnäströjorna är de virkade delarna smalare än i de nya. Den stickade tröjan har "bildat" byn Korsnäs , som anses vara finlandssvenskhetens och hantverkskunnandets symbol. Traditionen att tillverka korsnäströjor har fortsatt oavbrutet i över år. Produktutvecklingen och att förena det tidigare tillverkningssättet av tröjor med en modenyhet lyckades slå igenom. Den nya virkade och stickade tröjan ansågs vara rolig och dekorativ. Hantverkare har länge fascinerats av den intressanta tillverkningsprocessen och användare av ett sådant dekorativt plagg med sin rika historia.

Korsnäströjans tillverkare gör kopior av en annan tröja som heter museitröjor , och med det material som står till buds. Idag görs tröjorna bekvämare än på talet och av formgivningen kan man även se om figurnära eller mer lösa plagg är på modet. Korsnäströjan har lyckats bli ett kulturarv tack vare att den har fått en del publicitet. Under och talet tog korsnäströjan fram i flera olika publikationer som sedan har gjorts på basen av etnologisk forskning. Tröjan avbildades på talet på åtminstone tre av Arvid Liljelunds målningar. Dessa tre är: Korsnäsgosse som slipar sin kniv och Klockbyte som är från år samt Mellan fyra ögon från år Konsthistoriken Marianne Koskimies-Envall har studerat Liljelunds målningar, produktion samt tillvägagångssätt och menar att de speciella rödmönstrade stickade tröjorna säkert var en av orsakerna till att Arvid Liljelunds reste till Korsnäs. Förut fanns det i Korsnäsbyarna en typ av person som kallades för "mästare", som stickade korsnäströjor på beställning.

Många i korsnäsbyarna lärde sig att sticka tröjan genom att hjälpa mästaren. En del av de tröjorna som stickades, blev stickade som ett grupparbete. Det var mästaren som gjorde de virkade delarna och bålen stickades på det sättet att tre kvinnor satt med knäna mot varandra och stickande på varsitt varv. Detta är det mer traditionella sättet. Nuförtiden lär man sig oftast sticka tröjan på olika stickningskurser eller genom böcker. Mästarna som lever idag, håller traditionen levande och arbetar inom Korsnäs hembygdsförening. Jussitröjan är en grå stickad tröja med rombmönster i rött på bröstet. Jussitröjan är ett vardags- eller arbetsplagg för män. Det finns två stycken ursprungsberättelser till hur jussitröjan skapades.

Navigeringsmeny

Den första är att jussitröjan designades i Lappo för Jussi Harris roll i skådespelet Pohjalasia. Den andra versionen kommer från Etelä-Pohjalainen Osakunta vid Helsingfors universitet. År ville man vid universitet ha en stickad tröja typisk för Österbotten till en av nationernas bobollslag. Hulda Kontturi var värdinna vid nationen, lät göra en tröja, och de första exemplaren stickades med en handstickmaskin av en kvinna som bodde på Museigatan i Helsingfors. Ylletröjorna som tillverkades var till en början bara mörkröd-gråa till färgen. Senare tillverkades också tröjor som var blå-gråa. Enligt en teori tillverkades jussitröjan med en tröja ur Nationalmuseets samlingar som förebild och till den så kallade Pohjalasia-pjäsen. Pjäsen hade premiär i Lappo på påskdagen och den visades för första gången på nationalteatern den andra november samma år. Å andra sidan har man kunnat se med hjälp av fotografier från denna pjäs, att Teuvo Puro vilket skulle spela rollen Harris Jussi, inte på något sätt var iklädd i en vad vi idag skulle klassificera som en jussitröja.

Istället kan man se på fotografierna att han är iklädd i en dekorativ tröja som liknar jussitröjan. Detta i sin tur förklarar varför man inte kan hitta en jussitröjan i Nationalmuseets samlingar. Enligt en annan teori designades Jussitröjorna till bobollslaget vid Helsingfors universitet. Detta kan bekräftas av studentnationens historik, då nationen upprätthöll en dagboksliknande krönika där medlemmarna skrev sina åsikter och kommentarer. Ur krönikan hittar man också uppgifter om själva tröjprojektet som var gjord av nationen. En av medverkande i projektet var Kustaa Vilkuna som kan konstatera att tröjorna var vanligare i de svensktalande delarna av Österbotten. Dessa stickade tröjor var till en början tänkta för männen i studentnationen. Så småningom började den användas även utomhus och vid olika sportevenemang , och man tog även fram en modell för kvinnor. Ur krönikan framkommer det att man vid planeringen av tröjprojektet kände till den aktuella filmen Pohjalasia , och studentnationens är gjord med tröjan i filmen som förebild.

Än idag används jussitröjan som en symbol för den studentnationen vid Helsingfors universitet. Jussitröjans form utgår från den traditionella österbottniska ylletröjan. Den ser vardaglig ut med den enkla dekorationen och den simpla färgsättningen. Tröjan ses inte som något speciellt, men trots det så har tröjan hållits oförändrad över väldigt lång tid och är fortfarande väldigt populär. De jussitröjor som används nu för tiden är i stort sett tillverkade i fabriker. Tidigare tillverkades jussitröjor främst på stickmaskiner i små stickerier. Under andra världskriget behövde Sverige vidta åtgärder för att befolkningen skulle kunna klara försörjningen av matvaror men också andra nödvändighetsartiklar, till exempel kläder. Man inrättade en ransonering av vissa varor. Detta ledde till att varje person hade rätten att köpa varor efter en viss tilldelning. Textilier , kläder och därmed tröjor, fanns på ransoneringslistan från år En statlig byrå för aktiv hushållning och för konsumtionsupplysning , startades för att alla medborgare i Sverige skulle kunna ha råd med exempelvis en varm ylletröja under vintern.

År upphörde ransoneringen i och med att kriget tog slut. År satsade Europa på att få igång textilindustrierna samt de andra industrierna för civilt behov. På grund av detta importerade Sverige fler och fler textilvaror men trots det var inte tillgången till fabriksproducerade tröjor så pass stor. Man köpte inte färdigsydda tröjor och andra plagg som i den mängden man gör idag. På den här tiden var hemsömnad det normala, att man själv sydde eller virkade egna tröjor, om man inte lät sy upp plagg hos en sömmerska. Däremot kunde allt fler familjer i Sverige nu köpa fabriksproducerade tröjor i och med att man införskaffade barnbidraget. Barnbidraget som utbetalades för första gången år var på 65 kronor per barn och kvartal ledde till att mer pengar kunde läggas på redan färdigsydda tröjor. De kläder en familj i Sverige hade vid tidigare talet såg väldigt annorlunda ut från hur de ser ut idag. Framförallt hade man inte mängder av olika plagg , särskilt hade man inte mängder av olika tröjor.

De vuxna hade en kläduppsättning som bestod av vår - och sommarkläder samt en med liknande uppsättningen med en för höst - och vinterkläder.

Tenniströja

T-tröjor används förutom som plagg även för att sprida budskap. Som profilvara finns de med oändliga variationer av tryck med slagord och logotyper samt delas ut till anställda eller i reklamsyfte. Det finns även möjligheter att beställa t-tröjor med egengjort tryck i upplagor ned till ett enda exemplar. Det är också vanligt att använda t-tröjor som arbetskläder, och plagget kombineras då ofta med ett förkläde samt keps eller snibb. Egenproduktion av märkningen är möjlig med vanlig hemdator och specialladdad skrivare. Om det färdigkomponerade påtrycket är asymmetriskt, måste det spegelvändas, vilket i ett någorlunda modernt ritprogram är lätt gjort. När utskriften är klar läggs papperet på den otryckta T-tröjan, och mönstret smältes fast på tyget med ett vanligt strykjärn. Läst 8 mars Läst 27 februari Kategori : Livplagg.