Gula floden historia

Totalt förser det miljoner människor med dricksvatten samt bevattning. Gula floden brukar ofta kallas "den kinesiska civilisationens vagga". Det var i dess bäcken , och speciellt i Weidalen , som den antika kinesiska civilisationen grundades, och den var den mest expansiva och välmående regionen under den tidiga kinesiska historien. Floden har också fått de mindre positiva tillnamnen "Kinas sorg" och "Hans söners gissel", på grund av dess regelbundna och förödande översvämningar samt ändringar i sitt lopp — beroende på ständiga höjningar av flodbädden. Floden har sin källa i Bayan Har -bergen nära den östra kanten av Yushu. Därifrån letar sig floden ner i ett slingrande och samtidigt våldsamt lopp från källområdet till Zoigê -sänkan, där den svänger kraftigt först åt nordväst och sedan nordöst innan den når lössjordslätten längs de östliga delarna av landet. Där håller den en stadig östlig kurs innan den rinner ut i Bohaihavet. Vid mynningen blir flodens vattendjup litet men den blir samtidigt betydligt smalare.

Under denna sträcka hinner floden passera sju provinser och två autonoma regioner, vilka är från öst Qinghai , Gansu , Ningxia , Inre Mongoliet , Shaanxi , Shanxi , Henan och Shandong. Floden brukar ofta delas in i tre delar, Tibetanska högplatån , " Ordos-öglan " och Nordkinesiska slätten. Det är ungefär kilometer mellan det tidigare sydligaste och det nuvarande utloppet. Gula floden bildar ett vidsträckt deltaland efter 5 kilometers lopp vid mynningen till Gula havet. De tjocka lössjordsavlagringar som floden rinner genom mot utloppet eroderas mycket lätt. Namnet "Gula floden" kommer från den gula färgen på vattnet som i sin tur beror på de enorma flodavlagringarna som får floden att bli fylld med slam, alltså den gula lössjorden. De lösa sedimenten har gjort att floden många gånger brutit sig en ny fåra, speciellt i sitt nedre lopp. Varje år förs i genomsnitt 1 miljoner ton slam ut i havet genom floden. Varje kubikmeter vatten kan innehålla nästan kilo slam.

Det är när det sedan sjunker till flodens botten som floddeltat byggs på och idag omfattar Gula flodens delta nära kvadratkilometer, vilket gör det till världens största. Eftersom vattendjupet är mycket litet och minskar i och med påbyggelsen kan det, speciellt under torrperioden, hända att det inte är något vatten kvar alls. På sina ställen rinner floden över de omgivande slätterna som skyddas av de uppbyggda vallarna. När vattennivån stiger, ökar även risken för översvämning. På sensommaren, då tropiska stormar rasar och monsunregnen faller, brukar det högsta vattenståndet inträffa. Översvämningsrisken har även att göra med den kraftigt växlande vattenföringen kubikmeter vatten per sekund. Under minst 2 år har översvämningar inträffat varje årtionde. Det för med sig stor förödelse med vanligtvis stora eller i svåra fall oerhörda skador på bebyggelse och åkerområden. Dodgen avsätter Gula floden miljoner kubikmeter slam varje år innan den når fram till havet Controlling the Dragon — Confucian Engineers and the Yellow River in Late Imperial China, Medan man byggde Långa muren Kinesiska muren som skydd mot anfall av nomadiserande folk på stäpperna i norr vallade man in Gula floden som skydd mot översvämningar.

Och dessa vallar krävde ett årligt underhåll av mängder av arbetare under ledning av en absolut auktoritet. Dessutom måste vallarna byggas på i takt med att flodbotten höjdes över den omgivande slätten, för att inte vattnet skulle bryta igenom och söka sig en ny väg mot havet. Det har hänt många gånger under historiens lopp på grund av brister i vallarna och underhållet av dem. Det har också hänt på grund av ovanligt mycket vatten när sommarens monsunvindar från havet fört med sig regnrikare moln än normalt. Enligt Chen Yunzhen m. Enligt Jiongxin Xu finns det historiska uppgifter om över 1 gånger då floden bruitit igenom någon del av dess vallsystem och sju gånger då den tagit en helt ny riktning ut mot havet A Study of Long Term Environmental Effects of River Regulation on the Yellow River of China in Historicakl Perspective, Avsiktligt förstörda vallar. Några gånger har vallarna avsiktligt förstörts för att hejda fientliga arméer. Det gjordes ett antal gånger under de Stridande staternas period — f.

Det gjordes under Song-dynastin då man försökte stoppa de avancerande Jurchen-trupperna. Det gjordes också då Republiken Kinas militärledning försökte få stopp på den framryckande japanska armén. I de båda senare fallen lyckades man bara tillfälligt hejda motståndarna — till priset av enormt lidande med hundratusentals döda bland folket på slätten. Men det är också då som smältvattnet från glaciärerna på tibetanska högplatån är som rikligast. Dessutom blir regnandet i lössjordsområdet ofta så häftigt att marken inte kan emot vattnet. Istället rinner det iväg på ytan och för då med sig extra mycket av den lösa myllan. Vattenmängden i Gula floden varierar från ca kubikmeter per sekund i januari till ca 3 kubikmeter per sekund i augusti. Vattenmängden mellan olika år kan bli betydande. Det handlar om Kinas ständiga problem med för mycket eller för lite vatten. Torra år, med avsevärt mindre nederbörd än genomsnittet, inträffar med bara några få års mellanrum.

Yu den Store? Man vet inte med säkerhet när man började försöka kontrollera Gula flodens och andra floders flöden, men ska man tro legenderna var det med Yu den Store som fick sitt tillnamn därför att han lyckades tämja floden eller floderna. Vad han enligt legenden framför allt gjorde var att anlägga kanaler som skulle fördela vattnet när det blev risk för översvämningar. Tidigare hade man, bland annat Yus far, istället utan framgång försökt tämja floderna genom att bygga allt större vallar. Yu den Store ska också ha grundat Xia-dynastin, som kan ha existerat från ca till ca f. Det finns historiska dokument som visar att man fem hundra år före vår tideräknings början byggde skyddsvallar runt floden. Det var ungefär under Konfucius tid, men eftersom han vandrade runt mellan fullt fungerande, om än rivaliserande, kungariken på slätten kan man vara säker på att arbetet med att kontrollera flodens nyckfulla beteende startade långt tidigare. Så kanske är Yu den Store inte bara en legend….

Men det tog rimligen lång tid innan Gula flodens flöde över nordkinesiska slätten blev helt omgivet av skyddsvallar. Jiongxin Xu pekar i hans artikel på arkeologiska fynd som kan tyda på att det dröjde till tidigast Vår- och höstperioden — f. En flodexpert under perioden Västra Han f. Invallning och avledning. Under lång tid försökte men kontrollera floden med huvudsakligen två metoder, invallning och avledning. Vilka metoder som ansetts som de bästa, beroende på lokala förhållanden etc, har diskuterats flitigt mellan kinesiska experter. Ett av de val man hade att ta ställning till under olika perioder var om man skulle tvinga in floden i en smalare fåra med höga vallar eller i ett bredare område med lägre vallar. I det förra fallet fick man mer jordbruksmark, men till priset av ett högre tryck på vallarna och med ökad risk för stora katastrofer. I det senare fallet fördelades slammet över ett större område och man behövde inte bygga vallarna så höga.

Men fortfarande höjdes flodbotten varje år. Enligt Robert B. Ett tredje alternativ hade varit att låta Gula floden flyta helt fritt och själv välja dess kurs, vilket borde ha tilltalat daoisterna än mer. Men utan skyddsvallar hade det knappast blivit något intensivt jordbruk i denna del av Kina — och därmed heller inte den civilisation som vi känner som den kinesiska. Stora kanalen. Ju mer Kina utvecklades desto mer växte befolkningen och desto viktigare att kontrollera floden. Med allt mer slammängder som avsattes på flodbotten, och med allt större befolkning på slätten blev arbetet allt mer komplext — och misslyckanden fick allt allvarligare konsekvenser för allt fler människor. Dessutom måste man ta hänsyn till Stora kanalen som går i nordsydlig riktning och som grävdes för att man skulle kunna förse den ökande befolkningen i norr med ris från provinserna i söder. Stora kanalen är nästan km lång och världens längsta kanal. Den sträcker sig från staden Hangzhou, sydväst om Shanghai, till Beijing i norr.

Den har byggts, utökats och förbättrats i etapper. Den senaste större förbättringen gjordes under Ming-dynastin — Problemet med Stora kanalen är att den på dess väg norrut korsar Gula floden. Att låta en flod och en kanal mötas i en korsning är en större utmaning än att fixa en korsning mellan två bilvägar. Från till korsades floden och kanalen vid Qingkuo söder om Shandong-halvön, strax innan floden nådde fram till havet. För att komplicera det ytterligare förenades Gula floden vid ungefär samma ställe med Huai-floden, vars avrinningsområde ligger mellan Gula floden i norr och Långa floden i söder. Huai-floden rinner inte genom lössjordsområdet och medför därför inga större mängder av slam däremot idag stora mängder av kemiska föroreningar. Däremot tog den under de drygt sju hundra åren då den anslöt till Gula floden emot så mycket av dess slam att det enligt Chen Yunzhen m. Framför allt gällde det att hindra Gula flodens vatten att tränga in i kanalen och fylla den med slam.

Det var lättare sagt än gjort, särskilt när Gula floden höjdes på grund av avlagringarna tills den stod över kanalen. De årliga kostnaderna för att hålla kanalen slamfri och segelbar blev stora. Enligt Mark Elvin krävdes en halv miljon arbetare för att under fem månader rensa kanalen och floderna där de korsade varandra The Retreat of the Elephant — An Environmental History of China, Trots allt slam som Gula floden lämnade kvar på nordkinesiska slätten fördes stora mängder också ut i havet, vilket kom att påverka havsströmmar ända ner till Hangzhou-bukten , söder om Shanghai. Det blev påtagligt främst efter att floden ändrat dess utlopp i havet. Från att ha runnit ut norr om Shandong-halvön rann den istället ut söder om halvön där utloppet kom att ligga fram till När Shandong-halvön inte längre låg i vägen transporterade sydgående havsströmmar slam från Gula floden ända till Hangzhou-bukten.

Varför är gula floden gul

Slammet avsattes längs kusten och blev till ny jordbrukmark för risodlare i södra Kina. Den omedelbara utmaningen var alltid att få vattnet i Gula floden att hålla sig i dess fåror och kanaler, för att inte den omgivande slätten med dess stora befolkningen skulle svämmas över. Men det riktigt stora problemet på lite längre sikt var allt det slam som floden årligen lämnade kvar på flodbotten längs vägen mot havet. Och mängden slam ökade i takt med att allt mer skog röjdes undan för att skapa mer jordbruksmark för att försörja den växande befolkningen. Eftersom man trots alla bakslag ändå lyckades tämligen väl med att kontrollera floden och hantera dess slam ökade befolkningen än mer utom under perioder med allt för mycket eller lite vatten eller mer omfattande krig. Det har varit ett oupphörligt arbete, en ständig kamp mot gravitationen. Ju mer slam som avsattes på flodbotten, desto högre måste vallarna byggas och desto fler avledningskanaler grävas.

Men även dessa slammade med tiden igen. Systemet blev med tiden allt mer komplext med vallar, kanaler, stationer för övervakning, förråd längs floden med byggnadsmaterial att ta till om någon del av vallen började ge efter etc. Och ju högre vallarna byggdes, i takt med att flodbotten höjdes, desto värre blev översvämningarna när fördämningarna brast. Armering med växtfibrer. Byggnadsmaterialet utgjorde för övrigt också en utmaning. Sten var stabilt och tungt — men den måste ofta fraktas långtifrån till höga kostnader. Tegel provades också, tillverkade i lokala tegelbruk längs floden — men de skjöldes lätt bort om strömmarna av vatten blev alltför kraftiga. Jord fanns alltid tillhands, men den var lös och eroderades lätt bort.

Gula floden flodkultur

Träd användes om möjligt också som byggnadsmaterial — medan det fortfarande fanns några skogar att tala om i norra egentliga Kina. Därefter fick man nöja sig med växtfibrer, som det krävdes stora mängder av. Enligt Ling Zhang gick det åt mer än 25 miljoner kubikmeter växtmaterial för att försöka begränsa Gula flodens flöde i provinsen Hebei under de åttio år då floden som nämnts för nästan tusen år sedan tog en nordligare sträckning Changing with the Yellow River — An environmental and economic history of Hebei, — Allt byggnadsmaterial köptes av staten på den öppna marknaden, i alla fall under den senare delen av det kejserliga Kina. Även arbetskraften köptes på den öppna marknaden. Fram till Ming-dynastin — var bönderna tvingade att utföra dagsverken åt staten, men då insåg man att det blev effektivare om arbetarna avlönades. Det ledde bland annat till att företagsamma entreprenörer organiserade arbetare och förmedlade dem till staten när de behövdes.

Det tycks vanligen ha fungerat smidigt, men under katastrofer när mängder av arbetare snabbt behövde sättas in kunde de privata arbetsförmedlarna utnyttja situationen och höja priserna på arbetskraften — varpå statens kostnader steg. Ju mer komplext systemet blev desto omständigare att underhålla det. Dessutom måste man ha en beredskap för akuta reparationer, speciellt under sommarens högvatten. Med tanke på de tekniska resurser man hade tillgång till före modern tid är det förvånande inte att det blev katastrofer då och då utan att skyddssystemet faktiskt fungerade så väl som det ändå gjorde. Det blev också allt dyrare att underhålla systemet och det kejserliga hovet införde strikta regler för budgetering och uppföljning. Enligt exempelvis ett påbud ålades varje administrativ enhet längs floden att avlägga fullständiga rapporter över alla utgifter för underhåll och reparationer, vilket arbetsmaterial som använts och vilka arbetsinsatser som krävts, komletterat med kartor med förklaringar över vad som utförts och var.

Vart ligger gula floden

När väl en vall brast och orsakade översvämningar blev det naturligtvis avsevärt dyrare att reparera skadorna och lindra nöden för de drabbade. Dessutom blev de drabbade regelmässigt skattebefriade under ett antal år tills de ansågs ha återhämtat sig. Alla kejsare tycks ha misslyckats med att hålla nere kostnaderna. De lokala tjänstemän som var ansvariga för underhållet hade också anledning att inte snåla på insatserna eftersom de riskerade att själva få stå för en del av kostnaderna om de hade misskött underhållsarbetet. Eftersom kostnaderna vida översteg vad ämbetsmän rimligen kunde betala blev följden att de äskade mer pengar än de behövde för att kunna bygga upp reserver för att ta till ifall de i framtiden skulle krävas på ersättning för eventuella försummelser — varpå kostnaderna för staten fortsatte att öka. Xiangfu-översvämningen De 2 augusti svämmade Gula floden över vallarna drygt sju kilometer norr om den gamla staden Kaifeng , som bland annat var Kinas huvudstad under perioden Norra Song — och då var en av de största städerna i världen, kanske till och med den största.

Under talet var Kaifengs invånarantal betydligt mindre, men den var ändå stor och huvudstad i provinsen Henan. Staden låg i länet Xiangfu , vilket gav översvämningen dess namn. Sommaren var vattenståndet i floden ovanligt högt som följd av ett oupphörligt regnande på lössjordsplatån väster om nordkinesiska slätten där Kaifeng ligger. Den 2 augusti nådde vattnet upp till södra vallens krön norr om staden, nära den a övervakningsstationen, och började forsa ut över den omgivande slätten. Vattnet rann söderut och nådde under natten fram till Kaifeng. På morgonen den 3 augusti, när invånarna vaknade, hotades staden av att helt svämmas över. På grund av tidigare översvämningar, då flodslam avlagrats på den omgivande slätten, låg staden mer än en meter lägre än landsbygden utanför stadsmuren. Som alla gamla residensstäder hade Kaifeng naturligtvis också en stadsmur. Staden var dessutom omgiven av ännu en mur, en yttre mur som anlagts för att fånga upp och splittra en eventuell flodvåg i mindre strömmar så att den skulle förlora en del av kraften innan den nådde fram till den egentliga stadsmuren, som var gammal men som hade renoverats ca tidigare.

På morgonen den 3 augusti försökte man frenetiskt hålla vattnet utanför staden genom att barrikadera och förstärka portarna i stadsmuren. Genom ett snabbt och resolut ingripande den 2 augusti hade man kanske kunnat undvika en större katastrof. Men kombinationen av en oerfaren ledning, brist på byggnadsmaterial och eftersatt underhåll av flodvallarna bäddade för en katastrof. Dessutom befann sig den mest kompetente och erfarne tjänstemannen i flodförvaltningen i ett område längre nedströms för att hjälpa till att förstärka andra svaga delar av skyddssystemet. Och Henans guvernör var ute på en rundtur i provinsen. En kilometer bred öppning. När vattnet svämmade över vallen kollapsade den direkt längs en sjuttio meter lång sträcka. Det blev snabbt värre. Vallen höjde sig sju till tio meter över omgivningen, men det anstormande vattnet var ytterligare tre, fyra meter högre. Allt eftersom öppningen i vallen vidgades strömmade allt mer vatten genom och flodens huvudström drogs till öppningen, som snart blev en kilometer bred.

Inne i staden var läget kritiskt.

Navigeringsmeny

Stadens ledning var inte på plats så det var den lokala utbildade eliten av lägre tjänstemän, lärare, pensionerade ämbetsmän, poeter m. Vattnet hade trängt in innan man hunnit blockera alla öppningar och större delen av staden stod under vatten. När provinsens guvernör den 19 augusti återvände efter rundresan var vattendjupet upp till tre meter och flertalet hus var omöjliga att bo i. En stor del av befolkningen tog deras tillflykt till den 14 kilometer långa stadsmuren, som liksom andra stadsmurar i Kina, var en bastant anläggning med kanske tio meters bredd längs murkrönet. Kinesiska stadsmurar var inga veka och smala konstruktioner som exempelvis Visby stadsmur. De få byggnader som fortfarande stod över vattnet tjänade också som tillflyktsplatser. Den stora hall där man regelbundet sedan nästan tusen år examinerade blivande kejserliga ämbetsmän, var den största byggnaden i staden. Den blev räddningen för de svagaste av stadens invånare och av de från landsbygden som sökt sig till staden första dagen av översvämningar.

När flodens huvudfåra bröt igenom den yttre muren runt staden ökade trycket på själva stadsmuren. Men lyckligtvis splittrades flodvågen i tre mindre strömmar, av vilka ingen pressade direkt mot muren. Men marken framför stadsmuren började eroderas bort i allt snabbare takt. Den 2 september blev läget akut då de tre strömmarna plötsligt förenades i en enda samtidigt som flodens vattenstånd igen steg. Den starka strömmen trängde igenom de norra och västra portarna och började skölja bort murens bas på flera ställen. För att få material till att reparera och förstärka stadsmuren köpte myndigheterna allt som kunde användas, även privata hus som plockades isär. Man behövde också folk för att utföra reparationerna, men de privata arbetsförmedlarna hotade med strejk om de inte fick mer betalt. Räddningen blev de äldre i den muslimska församlingen, som organiserade över sju hundra frivilliga arbetare och köpmän, som ställde upp med deras anställda.

Hjälp från andra makter? Läget förblev akut, med sinande livsmedelsförråd och man befarade en total förstörelse. När inget annat tycktes hjälpa vände sig provinsens guvernör, Niu Jian, den 5 september till regionens olika flodgudar med bön om hjälp. Den 7 september splittades flodens huvudfåra igen, i två mindre strömmar, vilket lättade på trycket mot stadsmuren. Dagen därpå anlände en båtlast med färska stjälkar och samma dag lyckades man igen täppa till alla öppningar i muren. Under de följande dagarna förstärkte man också den yttre försvarsmuren. Kaifeng verkade ha klarat sig från total förstörelse, men det skulle ta flera decennier att bygga upp staden igen. Innanför stadsmuren låg nästan hela staden under två meters vatten och på botten ett lager av slam. Utanför staden låg en vidsträckt grund sjö som bredde ut sig tlll synes utan slut i alla riktningar. Allt detta land skulle vara obrukbart tills flodvallen reparerats. Tusentals drabbade byar.

Översvämningen blev en katastrof för Kaifeng som dock kunde återuppbyggas igen. Enligt en sammanställning över nio drabbade län i provinsen Henan hade byar förlorat all skörd procent medan 4 byar fått 90 procent av skörden förstörd, 2 byar 80 procent av skörden etc. Och det vara bara Henan. Enligt en annan rapport hade 24 län i provinserna Henan och Anhui drabbats, varav nio svårt, tio måttligt och resten lätt. Massor av människor på landsbygden hade förlorat både familjemedlemmar som drunknat och allt de ägde. Snabba insatser av myndigheterna var av nöden, bland annat för att förhindra att de som förlorat allt i desperation skulle ansluta sig till rövargäng eller upprorsrörelser.