Hur låter en igelkott?

När igelkottar undersöker sin omgivning utstöter de vanligtvis svaga läten som liknar flåsanden och nysningar. Lätena åtföljs oftast av ett rasslande när de går genom tät undervegetation. Ibland hörs också smackande och knakande ljud som visar att igelkotten har hittat något ätbart. Ett tydligare gnällande läte hörs när de vanligtvis ensamlevande igelkottarna träffar på varandra i närheten av ett matställe. Gnällandet höjer sig till ett skarpare flåsande eller fräsande när igelkotten känner sig hotad. Några beskrivningar nämner även ett udda skrik som läte. Troligtvis skriker igelkottar bara under akut hotfulla situationer. Annars är igelkottens läte under parningen högljutt. Dessa läten liknar snarkningar eller ljudet från en såg. Juvenila igelkottar som ännu inte lämnat sin moder har ett skriande läte som de utstöter när de är rädda eller kallar på modern. Igelkotten tillhör släktet Erinaceus som även omfattar de tre andra arterna, östlig igelkott E.

Släktet Erinaceus ingår i underfamiljen igelkottar Erinaceinae som i sin tur är en av två grupper i familjen igelkottdjur Erinaceidae. Arterna inom familjen igelkottdjur tillhör antagligen några av de äldsta däggdjuren. Det är känt att igelkottar existerade redan för 65 miljoner år sedan under paleocen. De äldsta individerna av underfamiljen Erinaceinae uppkom under oligocen och släktet Erinaceus bildades under miocen , för cirka 23 miljoner år sedan. Idag anses det med stort sannolikhet att istiden pleistocen skilde två populationer från varandra. Den ena populationen förblev i Spanien , Frankrike och Italien medan den andra överlevde i Sydösteuropa. Denna geografiska separation som varade i cirka år resulterade i uppkomsten av två arter. Igelkotten lever i större delar av Västeuropa , Centraleuropa , på Brittiska öarna , på Iberiska halvön , i Italien, på flera öar i Medelhavet , på Balkan , i södra Finland , i delar av Europeiska Ryssland och i större delen av Skandinavien.

Utifrån observationer antas utbredningen i Skandinavien ha ökat under talet. I ett cirka km brett område som sträcker sig från västra Polen över östra Österrike till Adriatiska havet överlappar utbredningsområdet med utbredningsområdet för arten östlig igelkott. Den har också nyligen introducerats på Azorerna där den har observerats sedan talet. I Sverige förekommer den allmänt i landets södra och mellersta delar samt mer eller mindre allmänt längs norrlandskusten upp till Haparanda. Dessa har förmodligen uppkommit genom inplantering. I Finland , där igelkotten betraktas som en väletablerad art, är den främst observerad i den södra halvan av landet [ 3 ] , men med enstaka fynd norrut upp till Kemi träsk [ 19 ].

Hur Låter En Igelkott?

Igelkottar föredrar ett omväxlande landskap med häckar, buskar, växter som bara höjer sig lite över marken, ängar, mindre trädansamlingar eller döda trädstammar och ibland även ytor med grus. De förekommer även vid kanten av lövskogar. De undviker däremot barrskogar , områden som helt saknar träd eller buskar och blöta habitat som träskmarker. De vilar i buskar, i håligheter i träd och i bergssprickor. Ibland använder de bon som har lämnats av andra däggdjur. Idag påträffas igelkottar huvudsakligen på ängar med några fruktträd, i naturnära trädgårdar, i parker och på kyrkogårdar samt vid utkanten av städer och byar. Som kulturföljare kan de ibland kompensera förlusten av levnadsområdet i andra regioner. Igelkotten livnär sig huvudsakligen på insekter, däribland jordlöpare och andra skalbaggar , tvestjärtar och fjärilslarver, men även av mångfotingar och daggmaskar. Igelkotten äter nakna snäckor , till exempel sniglar , men dessa utgör bara en till fem procent av igelkottens föda.

Gräsmarker som betas extensivt av boskapsdjur är troligtvis bland de bästa platser för igelkottar att hitta byte. Ibland vandrar de upp till en kilometer per natt på liknande områden under letandet efter föda. Igelkotten äter även mindre däggdjur som möss och sorkar. Igelkotten är inte tillräckligt snabb och har inte heller tänder som krävs för att jaga vuxna individer av dessa djur. Under tiden som igelkotten uppfostrar sina ungar, utgör fågelägg och ungfåglar en större andel av födan. Igelkotten kan inte knäcka ägg av tamhöns , men tar ibland nykläckta kycklingar som byte. Pat Morris nämner en studie av fälthöns som konstaterar att de förlorar fler ägg och ungfåglar genom jordbruksmaskiner än på grund av igelkotten. Igelkotten är dock en omnivor och äter även svampar och frukter, t. I äldre litteratur hittas ibland uppgiften att igelkottar i stor utsträckning äter ormar. Dessa djur träffar bara sällan på varandra då igelkotten är aktiv på natten och ormar huvudsakligen på dagen.

Det är sant att igelkottar kan utstå större mängder av ormgift än andra djur med samma storlek, [ 27 ] men ormar ingår så gott som aldrig i dess föda. Det förekommer bara att igelkotten äter orm, om den råkar hitta en redan död orm.

Var i Sverige finns igelkotten?

En annan myt är att igelkottar bär födan på taggarna. Trots att blad och frukter ibland fastnar på taggarna, utgör de vanligen ingen föda. Ytterligare en myt påstår att igelkottar dricker mjölk från vilande kor vilket är fysiskt omöjligt, bland annat för att igelkottens mun är för liten för kons spenar. Allmänt dricker igelkottar gärna från ett fat med komjölk, men de är laktosintoleranta och får diarré av komjölk, varför detta bör undvikas. Som alla igelkottar i underfamiljen Erinaceinae är denna art aktiv i gryningen och under natten. Under dagen sover igelkotten i sitt bo. Det finns två tidsperioder där igelkotten är aktivast. Den första ligger mellan klockan 18 och 21, den andra mellan midnatt och klockan tre. Hanar vandrar regelbundet genom ett revir som kan vara hektar stort. Honor har däremot territorier som sällan är större än 30 hektar. Allmänt vistas igelkottar hela livet i samma område. Fördelade över hela reviret finns flera bon av gräs, löv, kvistar och barr som igelkotten uppsöker oregelbundet.

Reviren är inte särskilt avgränsade mot varandra och överlappar på flera ställen. Hanar vandrar varje natt två till tre kilometer vid letandet efter föda. Honornas vandringar är något kortare. Ibland iakttas igelkottar som producerar stora mängder av skummande saliv som de sedan spottar på sin rygg. Vid dessa tillfällen gör igelkotten olika kroppsrörelser som för människor känns konstiga. Det är inte helt klarlagt vad som orsakar och vad som är följden till detta beteende. Uppförandet sker särskilt ofta när djuret vittrar ett ämne med intensiv lukt. Därför antas att handlingen kanske rensar igelkottens lukt- och smaknerver. De flesta människor känner till igelkottens förmåga att rulla ihop sig till ett taggigt klot. Vid denna procedur samverkar flera olika muskler i igelkottens kropp. Det finns till exempel muskler vid varje tagg Musculus arrector pili som reser taggen. Igelkottar rullar inte alltid ihop sig när de känner sig hotade.

Ibland gömmer de bara ansiktet eller höjer bara taggarna på hjässan.

Igelkott – Wikipedia

Igelkotten kan inte förflytta sig självständigt rulla framåt när den intar formen som liknar en boll. Igelkotten ligger i dvala på vintern , men vaknar ibland. Under tiden med mindre tillgång till föda sover djuret fem till sex månader norr om ekvatorn från oktober eller november till april i ett skyddat klotformigt bo eller i högar av kvistar och löv. Artens ämnesomsättning är starkt reducerad under tiden. Kroppstemperaturen sjunker från cirka 36 till 8 °C, andningsfrekvensen ligger vid en till två gånger per minut och hjärtat slår ungefär fem gånger per minut. Under vinterdvalan förlorar igelkotten mellan 17 och 26 procent av sin vikt. För att överleva vintern måste djuret väga minst gram innan vinterdvalan börjar. När lufttemperaturen är 15 °C vaknar igelkotten. Individer som hålls i fångenskap går inte i ide. Igelkottarnas parningstid börjar redan vid slutet av april eller i maj och sträcker sig fram till augusti. Hanar vandrar långa sträckor under letandet efter en hona som är beredd till parning.

Hittar hanen en hona som han antar är parningsberedd går han med stort tålamod runt honan.

12 spännande fakta om igelkotten

Är honan inte intresserad vänder hon bakkroppen med uppåtriktade taggar mot hanen. Hon slår även mot hanens huvud under flåsande och gnällande läten. Rörelserna som igelkottarna uppvisar under dessa "strider" är så påfallande att de ibland betecknas som "igelkottkarusell". När en annan hane lägger sig i tvisten, utnyttjar honan oftast hanarnas rivalitet till att fly. Trots taggarna använder igelkottar den parningsställning som är vanlig för de flesta däggdjur. Hanen bestiger honans rygg. Honan pressar under parningen kroppen mot marken och håller samtidigt taggarna tätt intill kroppen. Själva parningsleken pågår flera timmar med några vilopauser. Vanligare är att hanar kort efter parningen lämnar honan för att leta efter andra honor som är parningsvilliga. Efter dräktigheten som varar i ungefär 35 dagar föder honan mellan juni och september sina ungar. De flesta ungarna föds i augusti. I Centraleuropa kommer 61 procent av alla ungdjur till världen under denna månad.

Ofta utnyttjas ställen som är skyddade för regn som håligheter i träd, täta rishögar, högar med trä, eller hålrum under stugor eller lådor. Igelkottar väger vid födelsen mellan 12 och 25 gram och har ögonen och öronen förslutna. En hona som känner sig störd vid förlossningen lämnar sina ungar eller äter upp dem. Först efter några timmar ändrar hon sitt beteende vid störningar och bär sina ungar till ett annat bo. Redan under de första veckorna växer allt mer taggar med den typiska brun-vita färgen. Ungefär 14 dagar efter födelsen öppnar igelkottar sina ögon för första gången och efter cirka 21 dagar får de sina mjölktänder. Dessa byts efter två till tre månader stegvis till blivande tänder. Efter ungefär sex veckor sluter honan att ge di. Vid denna tidpunkt väger ungdjuren mellan och gram. Efter ungefär nio månader blir ungarna könsmogna. I Nord- och Centraleuropa föder igelkottar vanligtvis bara en gång om året. Förlorar de den första kullen kan de på sensommaren föda nya ungar, men för dessa ungar är chansen liten att de överlever vinterhalvåret.

Dessa har vanligtvis inte tillfredsställande fettreserv för att vakna från vinterdvalan. I varmare delar av utbredningsområdet har igelkottar möjligheten att uppfostra två kullar om året. Ungarnas antal i kullen varierar mellan två och tio. I genomsnitt kommer fyra eller fem ungar till världen. Allmänt har honor av igelkottar inte tillräcklig mängd mjölk för mer än fem ungar. Är vädret för kallt eller för torrt så att honan inte hittar tillräcklig föda, är även den genomsnittliga kullen hotad. Även när igelkotten är helt ihoprullad är den inte fullständigt skyddad mot fiender. Till igelkottens naturliga fiender hör rovdjur som mård och räv. Kungsörn och berguv har tillräckligt långa och kraftiga klor för att döda en igelkott när den är helt ihoprullad. Även grävling har den styrka som krävs för att öppna en ihoprullad igelkott. Berguv och grävling är därför i Centraleuropa de största fienderna för igelkotten. Sjuka igelkottar och djur som drabbas av svält saknar vanligen förmåga att helt rulla ihop sig.

Dessutom letar hungriga igelkottar på dagen efter föda. Dessa individer blir ofta byte åt mård, iller eller vildsvin och måste uthärda attacker av kråkor och skator. De hotas ibland även av tamhundar. Igelkotten lider i stor utsträckning av parasiter. Till endoparasiterna räknas maskliknande djur som Crenosoma striatum och släktet Capillaria samt djur av ordningen Coccidia som Isospora rastegaievae. Allmänt gäller att igelkottar som lider svält är känsligare mot parasiter än mätta individer. Hungriga igelkottar kan till och med dö av dessa snyltdjur. Däremot drabbas igelkotten mycket sällan av rabies och den överför inte heller mul- och klövsjukan. Hittills saknas den information som krävs för att ge ett tillfredsställande svar angående igelkottens livslängd. Det är bevisat att igelkottar i naturen har blivit sju år gamla. I fångenskap har igelkottar nått en ålder på över tio år. Det har visat sig att dödligheten hos unga igelkottar är mycket hög.

Av en kull med fem ungar dör vanligtvis en unge innan den kan lämna boet. Av de kvarblivande ungarna blir bara 50 procent äldre än två år. När igelkottar undersöker sin omgivning utstöter de vanligtvis svaga läten som liknar flåsanden och nysningar. Lätena åtföljs oftast av ett rasslande när de går genom tät undervegetation. Ibland hörs också smackande och knakande ljud som visar att igelkotten har hittat något ätbart. Igelkott bajs kallas för spillning och ser ungefär ut som en 1,5 till 5cm lång glansig mörkbrun eller svart korv som innehåller delar av baggar och insekter. En viltkamera eller åtelkamera är bäst och då kan du också filma igelkotten. Hur får man igelkottar på tomten? Så här kan du hjälpa en igelkott i din trädgård: Spara lövhögar under buskarna i trädgården så att igelkotten kan bygga ett sommarbo. Snickra ett vinterbo under semestern och sätt ut i trädgården. Ge igelkotten mat: hund- eller kattmat, matrester, vatten — inte mjölk.

Om en igelkott inte vill äta eller dricka kan man istället blanda i honung i mat och vatten för att öka smakligheten och locka igelkotten att äta. Igelkottsungar kan tas om hand om mamman har hittats död. Observera att mamman inte alltid sover hos sina ungar. Och en annan fråga, vad gör man med en sjuk igelkott? Bara en sjuk igelkott sover på en öppen plats på dagen. Om igelkotten haltar kan den vara skadad och behöva hjälp. Ta då kontakt med en igelkottsvårdare eller en djurskyddsförening. Denna mask verkar mest påverka unga igelkottar under hösten. Symptomen är dock inte alltid tydliga, men en hes hosta kan ibland tyda på lungmaskproblem. Har igelkottar ohyra?