Högskolelagen och högskoleförordningen

Beteckningen "institut" var under talet och större delen av talet en vanlig beteckning på det som senare kallades fackhögskolor. Historiska exempel är Teknologiska institutet, Chalmers tekniska institut och Farmaceutiska institutet. I den engelskspråkiga världen heter flera tekniska högskolor fortfarande Institute of Technology , exempelvis Massachusetts Institute of Technology. Chalmers har länge kallat sig "University" på engelska, medan KTH och Karolinska kallat sig "institute", eftersom "högskola" inte har en bra direktöversättning till engelska high school betyder närmast gymnasieskola. Historiskt har universitetsstatusen även inneburit rätt till statliga forskningsanslag. Sedan har dock alla universitet och högskolor fasta forskningsresurser från riksdagen , även om universitetens fakultetsanslag är avgjort större än högskolornas forskningsanslag. Före fanns så kallade vårdhögskolor som drevs av landstingen. På dessa gavs utbildning inom vård och vårdrelaterade ämnen.

Förutom de statliga högskolorna finns även enskilda högskolor. Dessa har en annan huvudman än staten. Exempel på sådana högskolor är Sophiahemmets högskola , Handelshögskolan i Stockholm , Beckmans designhögskola , Gammelkroppa skogshögskola , Örebro teologiska högskola och Johannelunds teologiska högskola. Högskolan i Jönköping och Chalmers tekniska högskola var tidigare statliga högskolor men drivs nu av stiftelser , vilka bildades med pengar från löntagarfonderna. Ett antal mindre högskolor i Stockholm betecknas ofta som konstnärliga högskolor på grund av att de framför allt bedriver grundutbildning i konstnärliga ämnen. Beteckningen högskola används även i vissa fall om en institution , fakultet eller motsvarande som endast är en del av ett större lärosäte, vanligtvis ett universitet. Framför allt gäller detta för verksamhet inom de tekniska, konstnärliga och ekonomiska områdena. I flera fall har tidigare självständiga högskolor införlivats med ett större lärosäte, men trots det fått behålla ordet högskola i sitt namn.

Det finns dock även exempel på enheter som aldrig har varit självständiga, men som ändå namngivits som högskolor. Beteckningen högskola anses ofta ge verksamheten en tydligare profil. Man har därför valt att använda denna beteckning för att nå ut till potentiella studenter, avnämare och externa finansiärer. Behovet av profilering beror inte minst på förekomsten av flera självständiga högskolor vilkas verksamhet är speciellt inriktad mot vissa ämnesområden framför allt Kungliga tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola , Handelshögskolan i Stockholm , de fyra konstnärliga högskolorna i Stockholm samt Karolinska institutet. Inom vissa områden är beteckningen högskola också så nära förknippad med verksamheten i sig, att det i praktiken kan vara svårt att inte använda den exempelvis musikhögskola , konsthögskola , handelshögskola. För att få benämnas universitet ansöker högskolan till regeringen som låter Högskoleverket pröva om högskolan når upp till de kvalitetskrav som ställs för universitetsstatus.

Efter prövningen föreslår Högskoleverket sedan regeringen att avslå eller bevilja ansökan. Av Högskoleverkets webbplats framgår att det krävs att högskolan:. Ett fenomen som kan orsaka viss begreppsförvirring är att de flesta högskolor kallar sig university i sitt engelska namn, till exempel Försvarshögskolan , Högskolan i Borås , Högskolan Dalarna , Högskolan i Gävle , Högskolan i Halmstad , Högskolan i Kristianstad , Konstfack , Mälardalens högskola , Stockholms konstnärliga högskola och Södertörns högskola , trots att den officiella översättningen av högskola är university college. Högskolan i Jönköping kallar sig dessutom Jönköping University JU även i sin svenskspråkiga kommunikation, [ 8 ] vilket kan vara vilseledande. I december föreslog regeringen Löfven II att tidigare Mälardalens högskola skulle erhålla universitetsstatus från och med den 1 januari Fördelning av anslag till högskolor och universitet sker i enlighet med systemet med ersättning per helårsstudent och helårsprestation , oftast kallade hås och håp.

Sedan utgör kvinnor merpart av högskolestudenter i Sverige.

Lagar universitet

Viktigt att påpeka att denna statistik styrts av data från universitet och registrerade studenters personnummer, och representerar troligen inte individuella könsuppfattningar. Inom alla andra inriktningar på grundnivån är det en större andel kvinnor. Precis som att kvinnor utgör merparten av högskolestudenter i Sverige, har de flesta universitet i Sverige även en högre andel kvinnor. Det finns också könsskillnader inom den anställda personalen och inom olika befattningsnivåer. Chalmers tekniska högskola och Kungliga Tekniska högskolan är också de två universitet med lägst andel kvinnliga professorer. Uppdraget pågick initialt till men förlängdes till Jämställdhetsmyndigheten fick i uppdrag år att stödja lärosätena i detta arbete, men det var upp till respektive lärosäte att besluta om vilka områden som ska fokuseras i arbetet. Jämställdhetsmyndigheten har därefter släppt en rapport [ 14 ] gällande uppdraget, där bland annat resultatet av lärosätenas arbete diskuteras.

Referera till högskolelagen

De prioriterade områdena för en övervägande del av lärosätena var: Breddad rekrytering och breddat deltagande, karriärutveckling, resursfördelning samt utbildningens innehåll och genomförande. När uppdraget förlängdes till var det flera lärosäten som även prioriterade forskarutbildning och forskningens villkor. Exempel på resultat från lärosätena var punktinsatser inom rekrytering och karriärutveckling samt förändringar inom både utbildningar och arbetssätt. Endast ett fåtal lärosäten lyckades nå av regeringen uppsatt rekryteringsmål mellan perioden , däribland Luleå Tekniska Högskola. Även Sveriges Lantbruksuniversitet SLU lyfts fram som ett av lärosätena som lyckades väl i enlighet med uppdraget. Till har regeringen satt som mål att hälften av alla nyanställda professorer ska vara kvinnor. UKÄ och dess föregångare Högskoleverket genomförde kvalitéutvärderingar av svenska akademiska utbildningar. En ny metod användes [ 15 ] , som syftade till att utvärdera utbildningars resultat istället för kvalitéutvecklingsprocesser, vilket annars är brukligt vid kvalitéutvärderingar.

Utvärderingen baserades främst på kvalitébedömning av fem slumpmässigt valda självständiga arbeten examensarbeten och uppsatser som skrivits av utbildningens studenter under de senaste tre åren. Utvärderingen baseras även på en självutvärdering som skrivits av utbildningens lärare, samt på samtal med studenter och lärare i samband med en lärosätesintervju. Om minst 20 studenter tog examen från utbildningen för år sedan kunde även en alumnenkät påverka. Utvärderingsgruppen gjorde främst en bedömning av hur väl UKÄ:s så kallade nationella lärandemål för olika examina uppfylldes av de kunskaper studenten uppvisade i examensrapporten och av utbildningens kursplaner och examinerande uppgifter, men lärosätet måste även redovisa de undervisande lärarnas kompetens. Ett tregradigt omdöme gavs för varje ämne och examenstitel. Det högsta omdömet, excellent eller mycket hög kvalitet , innebar att ett statligt anslag i form av en mindre "kvalitépeng" delades ut.

Mellannivån var hög kvalité. Det lägsta omdömet, bristande kvalité , innebar krav på redovisning av åtgärder inom ett år för att lärosätet skulle få behålla examensrätt i ämnet. Vid en uppföljning av åtgärderna bedömdes inte deras resultat, utan enbart kvalitetsprocesserna. Granskningarna berörde enbart kandidat- och masterutbildningar, samt yrkesexamina på mellan tre och fem år, och enbart utbildningar som gett upphov till minst fem examensarbeten vid lärosätet under de tre senaste åren. Observera att med utbildning avsåg UKÄ inte ett utbildningsprogram, utan en examenstitel och ett huvudämne, exempelvis kandidatexamen i företagsekonomi, som då utgjorde ett utvärderingsobjekt. Om flera skilda utbildningsprogram kunde leda fram till samma examenstitel behövde lärosätet bara skriva självutvärdering för ett av programmen, efter överenskommelse med UKÄ. Dock behövde uppfyllande av lärandemål säkerställas för samtliga valbara inriktningar på programmet.

Examina med olika förled men samma huvudämne, exempelvis teknologie kandidatexamen och filosofie kandidatexamen i ett specifikt ämne, betraktades som samma utbildning och utvärderades således tillsammans, eftersom de hade samma nationella lärandemål och krävde samma expertis hos bedömargruppen. De examensarbeten som bedömdes behövde inte ha skrivits av studenter som slutfört utbildningen. Om ett självständigt arbete kunde användas för att ta ut dubbla examina, exempelvis både en yrkesexamen och en generell examen både högskoleingenjörsexamen och kandidatexamen , eventuellt efter att ha kompletterats med fler kurser, kunde det arbetet utgöra underlag för utvärderingen av båda examenstitlarna. Den nya metoden kritiserades för att inte följa de standardiserade metoder man har kommit överens om inom den europeiska organisationen ENQA , som UKÄ därför tvingades lämna, och därmed inte ge jämförbart resultat. Systemet kritiserades för att inte ta hänsyn till att olika lärosäten attraherar studenter med olika förutsättningar, och misstänktes kunna leda till att lärosätena inriktar sig på att enbart attrahera de bästa studenterna istället för att göra en så bra utbildning som möjligt.

Högskoleverkets generella kriterier för högskoleexamina kan vara svåra att tillämpa på vissa ämnen, där det istället finns internationellt framtagna ämnesspecifika kriterier. Högskoleverkets generaldirektör Anders Flodström avgick i protest mot systemets genomförande, även verkets huvudsekreterare och ställföreträdande myndighetschef Lena Adamson lämnade verket på grund av denna fråga. Statssekreterare Peter Honeth , som är en av dem som drivit igenom systemet, försvarade det med att det gav lärosätena ökad akademisk frihet att inte myndigheter lägger sig i hur kvalitetsprocesser utformas eller hur man genomför undervisningen, utan enbart granskar att processen ger gott resultat. Rapporten presenterades 15 maj vid ett SNS seminarium med åtföljande debatt med statssekreterare Peter Honeth och Tobias Krantz, utbildnings- och forskningsminister vid tidpunkten för systemets införande. Fyra olika typer av granskningar görs:. För behörighetskrav till kurser, se Universitetskurs i Sverige Sveriges universitet, högskolor och campus Listan ordnad efter avtagande storlek.

Logaritmisk vertikal axel. Detta avsnitt är en sammanfattning av Universitetskurs i Sverige. Se även: ENQA. Arkiverad från originalet den 17 juni Läst 17 juni Läst 25 juli Läst 10 april Sveriges Riksdag. Läst 27 april Utbildningsstatistisk årsbok. Arkiverad från originalet den 3 december Läst 8 december Universitet och högskolor - Personal vid universitet och högskolor Läst Läst 8 dec Arkiverad från originalet den 2 december Läst 30 juni Arkiverad från originalet den 24 september Läst 15 juli Arkiverad från originalet den 21 juli Uppsala universitet · Lunds universitet · Göteborgs universitet · Stockholms universitet · Umeå universitet · Linköpings universitet · Karolinska institutet · Kungl. Tekniska högskolan · Luleå tekniska universitet · Karlstads universitet · Linnéuniversitetet · Örebro universitet · Mittuniversitetet · Malmö universitet · Mälardalens universitet · Sveriges lantbruksuniversitet.

Högskolelagen förkortning

Följande utgör en lista över högskolor och universitet i Sverige. Listan är grupperad efter lärosäten med staten som huvudman , enskilda privata utbildningsanordnare samt lärosäten med mellanstatlig huvudman. Inom de två första grupper är lärosätena indelade i universitet , högskolor med examensrätt inom forskarutbildning samt övriga högskolor. Statliga universitet och högskolor är ordnade efter uppställningen i högskoleförordningen, medan övriga är ordnade i bokstavsordning.

Vetenskapsområden och fakulteter

Inom parentes anges vanligt förekommande förkortningar. Följande lista över universitet och högskolor i Sverige är ordnad i fallande ordning efter antal registrerade studenter på grund- och avancerad nivå höstterminen [ 3 ]. Läst 7 april Universitet och högskolor: årsrapport.