JavaScript is disabled

De dunkade hennes huvud i en vägg och brände henne med en upphettad kniv. Föräldrarna tog också hjälp av två präster för att få ut den onda anden. En av prästerna sparkade flickan i magen. Det är flickan själv som har berättat hur ande-utdrivningen gick till.

Prästens kläder - Svenska kyrkan

Den första domstolen tingsrätten trodde inte på flickans berättelse. Därför friade tingsrätten de misstänkta personerna. Men nu har det varit en ny rättegång i en högre domstol, hovrätten. Domarna i hovrätten tror på flickan. Därför döms tre av de vuxna till fängelse.

Prästkrage (plagg) – Wikipedia

Pappan döms till 2 år och 6 månader. Kvinnan som han bodde med styvmamman döms till 2 år och 3 månader. Prästen som sparkade flickan i magen får 1 år och 3 månader. Den andra prästen slipper straff. Just nu pågår också en annan rättegång som handlar om ett liknande fall. Även i det fallet är det några vuxna i Borås som tror att en liten flicka är en häxa. Och de är misstänkta för att ha plågat henne. Nyheter på ett lite lugnare sätt och med enkla ord. Under talet började dessa stärkas, blev rektangulära och mycket breda, men blev med tiden mindre i storlek. Under talets första hälft bestod kragen av en mjuk halsduk och en därtill fogade lösa parallella flikar, en så kallad elva; hela [ 5 ] prästkragen kan då även benämnas elva. Från talets slut började man stärka kragen och även använda en vanlig frack-krage knäppt fram, mot vilken den lösa elvan knöts. Från talet började frack-kragen anses profan och en krage av engelsk modell, knäppt i nacken började då också användas.

Denna krage, "rundkragen", kunde utan elva och till svart skjorta och kavaj användas som prästens vardagsdräkt. Vid slutet av och början av talet infördes i vissa prästfamiljer bruket att använda en prästelva av silver, som ärvdes mellan generationerna.

Navigeringsmeny

Sådana har bevarats till nutiden och används ibland än. Några särskilda bestämmelser är inte knutna till "silverelvan". Elvan utgörs idag av två rektangulära vita tygstycken ca 12×3,5 cm vardera — måtten kan något variera — parallellt hopsydda i kortändarna och fästa till kragen. Sedan mitten på talet började en enklare prästkrage bli allt vanligare: ett vitt plastband, instucket i den svarta prästskjortans ståndkrage så att endast en några centimeter bred vit fyrkant blir synlig under hakan. På grund av sin likformighet med ett kvadratiskt frimärke kom den att kallas "frimärkskrage". Denna användes som prästens vardagsdräkt, främst till kavaj och hör historiskt egentligen inte samman med bruket av elva.

Prästens kläder

De två snibbarna har kommit att tolkats som symboler för stentavlorna med Mose lag som Moses mottog av Gud på Berget Sinai [ 8 ] , eller som symboler för lagen och evangeliet [ 2 ]. Detta och mycket annat symboltolkande av prästkragen är folkliga efterhandskonstruktioner. Teologiska och bibliska tolkningar av prästdräkten är däremot knutna till den liturgiska dräkten med alba , stola och mässhake , även om också många av dessa är efterhandskonstruktioner. Prästelvan har emellertid stark symbolisk betydelse knuten till prästämbetet i Svenska kyrkan. När präster avsattes från prästämbetet genom beslut av domkapitlet tillgick detta tidigare så att de skulle inställa sig till ett domkapitelssammanträde , klädda i prästdräkt för förhör, varvid efter avsättningsdomen prästkappan, prästkragen och prästelvan togs av dem såsom det yttre uttrycket för att de nu upphört att inneha kyrkans prästämbete. En kvarleva av detta bruk är det nutida informella uttrycket " avkragning " som synonym till "avsättning".

Förr kallades det att förlora "kappa och krage". Pipkragen tillverkas av stärkt tyg och läggs i täta rundade veck så att den ser ut som en krans av rör som står ut från halsen. De största varianterna kallas också kvarnstenskrage. Pipkragen bars ursprungligen av den europeiska överklassens män och kvinnor från cirka till cirka och var då inte en krage som främst bars av prästerskapet. Till en början var kragarna tämligen små, men framåt sekelskiftet kom de stora varianter som kom att kallas kvarnstenskrage. Bland puritaner inom protestantismen ansågs färgade kläder, knappar, exklusiva tyger och mycket annat som synd. En av de få modedetaljer religionen inte förbjöd var spetsarna. Detta ledde till att kvarnstenskragarna i dessa grupper, främst i Nederländerna, levde kvar långt efter att kragen i övrigt kommit ur mode.