Barn som inte vill göra något

Det kan också vara klokt, du vet ju själv vad du inte for så bra av. Men ibland har vi en tendens att överkompensera. Bara för att vår egen förälder jobbade väldigt mycket så kanske det inte krävs att vi själva blir en hemmaförälder. Hur vi tänker kring vårt föräldraskap har också en hel del att göra med hur vi fungerar generellt, det vill säga hur vi tacklar även andra situationer. I dagens samhälle finns ett väldigt stort fokus på att vara lyckad, och på att prestera bra. Den här tendensen förstärks dessutom om man tillbringar mycket tid på sociala medier, eftersom vi där mest får ta del av andras till synes lyckade liv.

För höga krav

Väldigt många utmattningsdepressioner och annat psykiskt lidande bottnar i att många har en prestationsbaserad självkänsla. En sådan gör att vi har svårt att känna oss nöjda och tycka om oss själva om vi inte lever upp till våra ideal, som ibland kan vara så högt ställda att de är nästan omöjliga att leva upp till. Paradoxalt nog så bryr sig inte ditt nya barn det allra minsta om dina prestationer. Hen kommer inte att klandra dig för att smakportionerna inte är stavmixade av dig, av hemodlade, ekologiska grönsaker. Inte heller kommer hen att rynka på pannan över diskberg eller dammråttor i hörnen. Ditt barn kommer inte heller att anklaga dig för att ha bristande kunskaper om lågaffektivt bemötande om du blir arg när hen har kastat potatismos över hela golvet. Faktum är att det är något helt annat att vara förälder än att vara pedagog. Alla de råd som föräldrar översköljs av ifrån oss ”barnexperter” är förstås välmenade. Men ofta handlar de om att lösa problem, om och när sådana har uppstått.

Det är inte så att föräldrar behöver ha metoder och ”verktygslådor” för att klara av vardagen tillsammans med sina barn. Tvärtom kan alltför mycket fokus på att göra rätt ligga som ett hinder mellan dig och ditt barn i det som verkligen är viktigt, att ni ska mötas känslomässigt och förstå varandra.

Vuxna barn som inte vill träffa sina föräldrar

Att vara förälder är att vara en hel och levande människa för ditt barn. Att du går in i relationen på riktigt, med hela ditt känsloregister, alla dina tankar och dina erfarenheter. Det innebär att du ibland gråter, ibland blir arg, ibland beter dig barnsligt och ibland inte orkar. För det är sådana vi människor är. Barn klarar av vuxnas känslor. De klarar av inkonsekvens och de klarar av att ibland inte riktigt få någon förklaring över hur konstigt allt blev.

Relationer mellan föräldrar och barn

Det är också mycket mänskligt att ibland ta till både hot och mutor för att rädda upp en situation som är på väg att gå över styr. Att vara just mänsklig inför sitt barn är också att vara en god förebild. Att bli arg, men sedan också reda ut situationen och be om ursäkt om man överreagerade, är att lära barnet att sådant kan hända i livet, men det går att reparera. Det rustar också barnet för att själv kunna hantera konflikter och meningsskiljaktigheter. Det som däremot är mycket skrämmande och svårt för barn att hantera är vuxna som inte har kontroll över sina känslor och beteenden och som inte förmår sätta barnet i centrum. Vi möter barnet där det är. Råd och fakta Barn och familj. Vänta barn Adoption Att bli förälder En tillräckligt bra förälder Depression efter förlossning Den allra första tiden Barns anknytning Barns utveckling Barn och Att få syskon Tonåring Barn med funktionsnedsättning Bonusfamiljen Barnbarn. En bra förälder Att vara världens bästa förälder är vår högsta önskan redan innan barnet är fött.

Förslag på "målsättningar" Försök att inte ta på dig skuld när barnet går in i jobbiga perioder. Det är naturligt och utvecklande med trots och frustration.

Barn som vill bestämma allt

Det är inte ditt fel. Och det går över! Tala om som det är, även om det är svåra besked som skilsmässa eller sjukdom. Barn anar ändå och det är bättre att veta än att fantisera. Låt barnet vara litet när det behöver vara det. Ta barnets rädslor på allvar. Låt till exempel också ett stort barn sova i din säng utan att göra stor affär av det. Tala klart och tydligt om för barnet vad som gäller. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra ett barn som är trotsigt och bär sig illa åt. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Ge dig tid att prata med barnet, både om vardagligheter och om sådant som liv och död, godhet och ondska. Ta barnets funderingar och oro på allvar utan att vifta bort eller bagatellisera. Prata med andra föräldrar om föräldraskapet särskilt om du är orolig eller rådvill. Det kan hjälpa dig, men du kan också hjälpa andra. Acceptera inte att barnet säger elaka och föraktfulla saker till dig.

Säg till barnet att sådant får du tänka men inte säga. Var taktfull.